cykelstödet.blogg.se

Första månaden börjar gå mot sitt slut, en månad som har inneburit förändringar till det bättre.

 

Träningsupplägget såg ut på följande sätt:

2 dagar löpning 5km + intervall eller 10+km detta har fungerar väldigt bra tills igår (29/1) då jag upptäckte att där inte fanns ljus längs med landborgen i norra HBG så de blev en förvirring men dryga 12km under fötterna.

 

Detta har dock fått konsekvenser som är negativa kanske beroende på hur man ser det men nu måste jag verkligen vara trött för att kunna sova. Har ju varit bra på att kunna sova när jag vill och var jag vill...denna fina egenskap känns lite borta just nu.

 

Styrke 

4 dagar (mån-tors) har funkat bra, även framsteg där då man räknar allt man gör och märker då att man pallar mer än när man väl börja. Dock har de varit lite tjafs om att man skall gå på gym och pumpa...visst kan vara bra OM det är en fördel. Detta är jag tveksam till inom cyklingen.

 

Detta kan jämföras med följande:

Cykling är kondition rakt igen i princip där det även gäller att få ner vikten, att köra med en stor överkropp är inte så jäkla maxat. Tränar en tyngdlyftare mer kondition istället för styrke?

 

Försöker jag banta cykeln så mycket som det går är det dumt att själv gå upp i vikt för då motarbetar man hela principen.

 

Cyklingen

Lördag och söndag...varit lite upp och ner detta pga vädret. Köra i slask och salt med en hoj är inte direkt optimalt (inte så hälsosamt för en cykel) därför har de haltat lite men har istället börjat köra tempo till jobb...tiden de tar att cykla till jobb tar lika lång tid med bil. Kostar dessutom mindre då man har 0 förbrukning bensin, är hälsosammare och man piggnar till.

 

Kosten har fått sig en känga till det bättre.

Frukost: Brödet är skippat sen ett tag tillbaks och kör i mig fiber via knäckebröd istället med pålägg som jobbet erbjudet.

 

Lunch: Består av dvs föda men med lite tänk vad man får i sig...skippar onödiga Kcal om det går.

 

Kvällsmålet: Mån-Tors/Fredag blir de fil med fiber, helgerna är lite mixat beroende på hur vädret. Kvällarna kan variera lite också om man nu blir bjuden eller bjuder på käk.

 

Som jag lovade Gunnar så skall jag gå ner 10kg för matchvikt och väger in mig 2 gånger om dagen (morgon och kväll). Just nu har jag 5,5kg kvar att tappa på 4mån...vilket knappast är omöjligt.

 

Snart börjar feb. och då blir härligt simning!

Det hör man jämt vid köp av SPD (trampor) men jag fick lite tips på vägen av Robert på Sportson:

Kör men en fot i och den andra lös (köpte trampor som är delade dvs spd på ena sidan och vanliga på andra) sen när man känner sig säker så byta fot och upprepa.

Annat tänk är att dra alltid ut foten inför ett planerat stopp tex rödljus.

 

Har dock inte upplevt några större hot MEN de va ett helvete att komma i tramporna. Tramporna fungerar kort och gott som bindningar på skidor där man även kan ställa in tryck för avlösningen (utlöser genom ett hårt ryck ut från cykeln).

Tramporna trycks i med framsidan först och sedan klickas baken i...detta låter enkelt!

Men det var ungefär som att trä på ett barn fingervantar eller klä dom på annat sätt...kroppsdelar vill helt enkelt inte som man själv vill, ungefär så upplevs spd för första gången.

 

Men efter min färd hem så lyckades man klicka i sig och ur sig enkelt...trixet var att haka i främde "haken" och trycka foten fram och då reser sig bakdelen på pedalen och klickar i sig automatiskt.

 

Dessvärre har man börjat om på 0 igen eftersom cyklingen ändras när man sitter fast och blir ett med cykeln för trampet blir rakt, annars vrider man lite på fötterna vilket är naturligt pga sadeln och att de flesta går med fötterna utåt.

 

Dock förstår ja inte hur cyklister inom downhill hinner klicka loss sig när dom kör med spd och smäller, känns lite kamikaze

 

Dock har min cykel gått upp i vikt från 12,25kg till 13kg detta med nya trampor och 2 vattenhållare + flaskor...dock vinner jag 18gr på byte av skor från mina DH till SPD

 

Varför kör man SPD då?

Många kanske minns dom här byglarna man hade på cyklar förr när man växte upp under 80-90talet, tror de finns kvar inom spinning? Det fungerar på samma sätt.

 

Handlar om att båda benen skall arbeta hela tiden och få en jämnare körningen än att bara arbeta med varannat ben hela tiden som man gör annars utan spd där man trycker ner ena foten och låter andra vila.

Eftersom man nu skall köra ensam genom Sverige så får man tänka lite på säkerheten osv. avstånd till bilar och att synas i trafiken (snackas om lite följe efter den jobbiga biten).

 

Detta är självklart och blir inga problem eftersom man kör när det är ljust...lyckas väl nästan cykla när det är ljust dygnet runt också i norra Sverige så att synas i trafiken blir nog inga större problem.

 

Mina faror som jag själv tänkt på annars är: kramp får man en dryg kramp mitt ute i ingenstans så kan de bli lite jobbigt. Lite därför jag börjar i Kiruna för att försöka komma ner till Mora/Orsa där befolkningen i princip börjar...trevligare att ha 1 mil till nästa by/stad än 10 mil i sånt läge.

 

Det är väl den stora faran som jag funderat på, andra faror är punka..men jag tar med mig 3 extra slangar så de blir bara tid som går till spillo. Att få en stor timmerbil i baken är väl inte att rekommendera heller men att köra  deras "linje" efter är dock en upplevelse sägs det.

 

Benbrott är väl inte så härligt heller men jag kommer ha en telefon som funkar titt som tätt hoppas jag eller i alla fall bättre än min iPhone 4s som jag hatar för tillfället.

 

Men så prata jag med min kära granne i tvättstugan, säger inget ont om henne men när hon blev klar med att hon bott i Luleå och hängt mycket i Kiruna + dissat min resa så fick jag höra:

 

De springer arga björnar i Kiruna och runt i skogen...själv känner jag så här nu inför detta: Är de inte en sån här syn som människor i tex Spanien och neråt har som tankar om snöiga Sverige?

Dessutom hitta hon sitt kryddkar och fyllde på: Ja militären får åka ut och patrullera då och då...i Svalbard sägs det att man får ett gevär när man skall lämna hotellet för en liten walk in the park...Kiruna låter ju som värsta kriget i jämförelse...

En vän till mig berätta att förbandet dessutom lagt ner i Kiruna så frågan är vad som hänt? Fanns de inga björnar eller har björnarna vunnit kriget mot militären?

 

Så skall man ranka farorna i Top Ten så blir det nog så här:

 

1. Arga björnar.

2. Hungriga vargar.

3. Listiga rävar.

4. Örnar.

5. Järvar, lodjur, katter, hundar och andra bestar som springer med fyra ben och en käft.

6. Benbrott.

7. Kramp.

8. Timmerbil.

9. Skav på rumpan.

10. Glas på vägen (punka dvs)

Man inser snabbt att de kommer krävas lite extra från en om man skall pumpa 10-20 mil på cykel varje dag, lätt räknat skall man cykla minst 5½ varv runt Vättern (inräknat sträckan mellan mål och start som Gunnar förklara att man inte cykla runt förrens man cyklat till start från målgången).

 

Med detta mixat med andra tankar så är det bara att bita i den goda sockerbetan. Låter som nåt jävla nyårslöfte men det är det inte.

 

Kosten har fått sig en törn, ingen större men striktare diet har införts och de e aldrig fel för man kanske mår bättre (om man nu kan göra det?) än vad man redan gör.

Så onödiga Kcal har bantats bort från dagarna allt är bannlyst här hemma i form av extra onödigt socker, friterade saker och annat dumt. Dock funderar jag på choklad om man skall skippa den biten också?

Blir jag bjuden på nåt så kan man väl ta nån näve men inte tröstäta till nån film.

 

Detta har jag klarat rätt bra, vanligt vatten man får i kranen kan man faktiskt göra jäkligt smarrigt med frukt och grönsaker dessutom...gäller kanske inte städer med klor (Ca(ClO)2) i kranarna.

 

Träning har man alltid levt med mer eller mindre i dvs former men nu är de mer hardcore. Kommer dock att köra olika "teman" för varje månad, har ingen direkt erfarenhet om vad man skall träna inför ett långlopp så man tränar de man tror kommer gynna en. Peppen man får av polare och familj hjälper rätt bra faktiskt! 

 

Så tex så ser januari ut så här: Varierad löpning måndag och onsdag 5km-10km, vid 5km körs lite intervall dessutom och nya leder hela tiden. 

Att springa samma runda är inte direkt spännande och känner själv att jag orkar mer om man springer fritt och bara kör på.

 

Måndag till torsdag körs det styrke hemma (vet inte om de kommer hjälpa mig) med klassiska övningar man kan köra hemma. Detta fungerar rätt bra om man nu inte vill bodybuilda...då är de väl inget att reka utan då funkar ett gym lite bättre.

 

Lördag och söndagar blir de cykling med varierad längd men jag kör inte kortare än vad jag gjort helgen innan (gäller lördagen), dock missa jag senaste söndagen för att ge tid till kära vänner som var på besök från Stockholm. 

Problemet med cyklingen är dock relationen mellan rumpa och sadel...efter ett tag så börjar de kännas därför blir de kortare på söndagarna för att inte mörda rumpan...tråkigt för sadeln om rumpan går bort när dom precis blivit vänner.

 

Vissa fredagar bjuder på stekheta matcher i innebandy på IH men de hjälper mest att få ut sina aggressioner känns de som.

 

Nästa månad kommer bjussa på 2 dagar simning, 2 dagar löpning och cykling på helgerna...förhoppningsvis kommer man va lite fit till sommaren 2013.

 

Tror jag kommer göra Gson väldans stolt när vi kan köra fler race i alperna under säsongen för DH

Varför börjar du i Kiruna och inte Smygehuk?

 

Vanlig fråga och svaret är enkelt:

Handlar om logistik dels att man kan dumpa grejer på vägen hem för att spara vikt dvs underkläder & strumpor ev. nån tshirt eller nåt liknande. Dessutom förbrukas tvättmedel, hygien och grejer. Målet är egentligen att komma med  de eletroniska prylarna mobil, gps osv inkl cykelkläderna.

 

Varför gps kan många undra? Varför inte kartbok?

Dels för kartböckerna väger mer än gpsen och dels att dom här kartböckerna är special och kostar mer än gpsen. Gpsen kommer inte vara i funktion förrens efter Mora i princip om man nu skulle komma käpp rätt åt helvete efter det. Vägen från Kiruna kommer gå via E10 & E45 vilket går ner till Orsa/Mora nånstans.

 

Men varför börja i Kiruna?

Jo det är aningens enklare att packa ner sin cykel hos sin lokala cykelbutik, har en i närheten men dom får inte pilla på nån cykel jag äger längre så därför blire pågarna på sportson som gör jobbet för att sedan packa upp den på flygplatsen än att göra tvärtom. Dels skall man hitta nånstans att packa ner den om man vill ha ner den hel från Kiruna och sen ta taxi ut till flygplatsen...ja därför är de en fördel att börja i Kiruna.

 

Psyket

Sen känns de som det är enklare att börja i Kiruna och cykla "hem" än att cykla bort...känns som den tunga biten är ner till Dalarna eftersom man inte betar av städer (som man kan se som delmål) lika snabbt som i nedredelen av Sverige.

Men det är hyffsat drygt att se på skyltar 150km.......145km...osv så de känns enklare när de står Örebro 58km sen kör man förbi de så kommer 24km till Motala osv.

 

Man brukar ju alltid säga att hemresan går fortare när man är ute och reser.

 

Så här ser rutten ut för tillfället som jag filat på när jag haft lunch på jobbet:

Kiruna - Gällivare 119.4km
Gällivare - Jokkmokk 96.1km
Jokkmokk - Arvidsjaur - 155.5km
Arvidsjaur - Storuman 154.2km
Storuman - Strömsund - 195.1km
Strömsund - Östersund - 100.7km
Östersund - Sveg 171.3km
Sveg - Orsa - 123.3km
Orsa - Filipstad - 187.5km
Filipstad - Motala - 166.9km
Motala - Alvesta - 216.6km
Alvesta - Smygehuk - 225.1km

Totalt: 1911,7km

Enligt Eniro: 1 883,6 km

Nu har jag utgått från Eniros vägbeskrivning med kortaste väg & utan motorväg .

 

Det har kommit lite frågor från folk som cyklar om valet av cykel.

 

Valet har inte varit lätt och varit väldigt segt faktiskt...på vågen har man haft en CX eller en XC om man nu skall skriva de så alla förstår så en cyclocross eller en crosscountry.

 

Varför inte en landsväg kan man ju fråga sig? 

Dels för jag kör DH (downhill) så känner jag att jag kommer känna mig mer hemma med en XC och kommer använda den mer med körning i skog med polarna. Hade gärna köpt en landsväg också men min lägenhet börjar bli lite trång.

Problemet som jag ser det med en landsväg är utbudet av cyklar med fäste för pakethållare och om dom pallar tyngden skulle väl gissa på 10 gånger sin egen vikt (cykeln alltså).

Landsväg hade gått undan men då hade man behövt en följebil, den ena "Vera" i Stockholm skall cykla till Paris nu i sommar och dom kör med följebil.

 

Men som sagt fördelen med landsväg är vikten på cyklarna och att dom är aningens snabbare.

 

Cyclocross då?

Cyclocross är en hybrid mellan landsväg och mtb skulle man kunna säga eller en landsvägshoj som man kan köra i skogen med också kan man förklara det som.

I princip en landsvägshoj som man kan köra i skogen med eftersom cykeln klarar bredare däck (man kör med mönstrade däck med små dubbar oftast).

Cyclocrossen låg vid målsnöret eftersom den har lite kraftigare däck än racer/landsväg eller vad man vill kalla det, ligger ok i pris och har inga problem att få lite tyngd i form av väskor där bak. Dessutom har dom kraftigare bromsar (skivbromsar) vilken känns säkrare.

 

Enda nackdelen är att den saknar dämpare fram annars hade jag kört på cyclocrossen faktiskt. Hade jag kört landsväg istället för downhill hade jag utan tvekan kört cyclocross!

 

Min Xcountry i form av Specialized Carve 29er Ex.

Valet låg väl egentligen på en Cube 29er med en ram i carbon eller en Specialized 29er i Alu (M4).

29er är tummen på hjulen, 29 tummarna har gjort sig poppis på sista tiden till skillnad från 26 som är/var det vanliga. Detta eftersom dom rullar lite bättre bland annat, pallar inte gå in på allt men det är de viktiga i mitt tycke.

Kolla först på en Cube 29er i carbon för den skiljer rätt mycket i vikt cirka 1½ kg vilket är ganska mycket och Ja man känner skillnad. Dock kan dom vara lite struliga med reservdelar och därför vann Specialized med en lite tyngre ram.

Eftersom jag skall köra Cykelvasan i höst och lite tävlingar så lämpa sig en cykel med dämpare bäst därför valet av en XC iställt för CX.

 

Nackdelen är att jag kommer köra med bredare däck (mer motstånd) och tyngden som skiljer sig från CX

 

Forskningen har skett på dvs ställen som Pinkbike, Pushbike, Happymtb, Youtube, Extremebits, Cykelturism och andra märkliga forum. 

Efter cirka 100 timmars forskning så har jag valt min vän som jag skall dela detta äventyr med som jag känner mig trygg med.

Många har väl inte missat att man skall cykla genom Sverige, inte runt som en del tror...blir lite för långt.

Tanken är att köra Kiruna - Smygehuk en trip enligt Eniro på 192 mil (skulle tippa på det verkliga blir 210mil).

 

Varför dök den här ideén upp? 

Jag och en vän Victor (Norell) börja prata om det på jobb för några år sen och börja cykla runt i Skåne på helgerna. Han på sin "gubbahoj" och jag på min MTB som blev stulen dock men kul var det att cykla runt. Några år senare börja jag prata XC (cross country) med Hannes och resan genom Sverige tog fart igen på allvar dock ensam denna gång, dessutom boka jag in mig på Cykelvasan 2013 (9.5mil) också som sålde slut på ingen tid alls.

 

Resan kommer som det ser ut just nu att påbörjas med att flyga upp till Kiruna den 1/6 och cykligen påbörjas dagen efter dvs 2/6.

Själv planerar jag på 2v cykligen och har tagit 3v ledigt från jobb...kan va bra om nåt händer på vägen tex sjukdom eller andra problem.

 

Varför bloggen? 

För att pressa mig själv genom träning och för att dela med mig av ett fantastiskt äventyr genom Sverige där jag börjar med våren i Kiruna och avslutar med sommaren i Smygehuk. På vägen kommer jag även ta bilder genom instagram vid namnet cykelstodet innan och under resan. Inom en snar framtid kommer en proffsigare sida i form av www.cykelstodet.se komma upp...eller jag hoppas på det.

 

Val av cykel och annan utrustning kommer jag ta i enskilda poster här eftersom det kan vara rätt mycket info...la ner cirka 100 timmar typ bara på att besluta mig om vilket cykel jag skulle ha.

 

Övrigt så tycker jag att jag fått bra respons från vänner & bekanta + från Sportson där jag inhandlar det mesta som behövs för att genomföra detta.

Många har frågat om man e dum i huvet/galen men när man väl förklarat varför man gör det så ändras tonen.

Men det skall bli jäkligt kul att ta sig genom Sverige med egen kraft och få se Sverige blomstra, en resa att minnas.